(Oviss utgivning)

Bengt Arvidsson:

KONST OCH KONFESSION. Bildfrågan i evangelisk luthersk tradition under 1600- och 1700-talen.

Prel. innehåll:

Inledning

Avståndstagande från ikonoklasm

Teologisk bilduppfattning

Avgränsning mot reformert bilduppfattning

Avgränsning mot katolskt bildbruk

Kännedom om ortodoxt bildbruk

Teologi och estetik

Emblematik – sinnebildskonsten

Uppbyggelsebokens bilder

Kristen konst i hemmen

INLEDNING

Konsten har på olika sätt sin givna plats i det religiösa livet. Tillsammans med riter och ceremonier skapar den de yttre ramarna och synliggör och återspeglar det religiösa innehållet. Det är därför naturligt att det inom religionerna finns en medvetenhet och reflexion om konstens funktion och syfte men också om bildkonstens begränsningar. I den kristna idéhistorien saknas varken filosofiska eller teologiska reflexioner om konst. På nytestamentlig tid präglades den hellenistiska världen av en bildrikedom på det religiösa området. Ett myller av gudabilder från grekisk, orientalisk och romersk mytologi mötte de första kristna missionärerna. När kristendomen vinner mark kommer konflikter med denna mångfald av gudabilder. Enligt Apg 17 blev Paulus upprörd i sitt innersta när han såg alla avgudabilderna i Athen.  Att han blir upprörd är helt naturligt utifrån hans judiska bakgrund. Kristendomen hade ju sina främsta rötter i det semitiska tänkandet, i  vilket  ett bildförbud föreligger.  Upprördheten leder dock inte till handgripligheter utan ett altare helgat åt en okänd gud blir anknytningspunkt för hans missionspredikan:

“Athenare, jag ser av allt att ni är mycket noga med religiösa ting. När jag har gått omkring och sett på era gudabilder har jag nämligen också upptäckt ett altare med inskriften: Åt en okänd gud.”

Texten som sådan har tiderna igenom fått ge uttryck för människans sökande och längtan efter det gudomliga. En konfessionell konflikt föreligger däremot ett par kapitel längre fram i Apostlagärningarna. I samband med Paulus vistelse i Efesos blir det ett allvarligt upplopp:

”En silversmed som hette Demetrios tillverkade artemistempel  av silver och skaffade därmed hantverkarna avsevärda inkomster. Nu kallade han samman dem och andra som hade samma slags sysselsättning och sade: Ni vet att vi har den här verksamheten att tacka för vårt välstånd. Men nu både ser och hör ni att den där Paulus har fått en mängd människor att ändra sig, inte bara här i Efesos utan i nästan hela Asien, när han säger att gudar som vi gör med våra händer inte är några gudar. Det är inte bara vårt hantverk som riskerar att få dåligt rykte, vi kan också befara att vår höga gudinna Artemis (grekisk jaktgudinna, fruktbarhetsgudinna) tempel (ett av världens sju underverk) mister sitt anseende och att hon själv blir berövad sin storhet, hon som hela Asien, ja hela världen, dyrkar.”

I den här konflikten gällde det inte bara konfessionella aspekter utan också så elementära ting som ekonomi och sysselsättning. När kristendomen kom utanför den snävt judiska miljön in i den rådande hellenistiska kulturen uppkom problem med t.ex. romersk och grekisk mytologi och härmed sammanhängande bilddyrkan.

    Bildkonsten har vid flera tillfällen i kyrkans historia gett upphov till teologiska strider och också mer eller mindre tumultartad ikonoklasm. Diskussionerna kan ofta bli intensiva i en kyrkoförsamling när förändringar i kyrkoutsmyckningen aktualiseras.  Bilderna och konstverken i gudstjänstrummen har en förmåga att engagera  känslor. Att  ta bort ett konstverk som generation efter generation vant sig vid i en kyrka låter sig inte utan vidare göras. Det är heller inte fritt fram för nya konstverk i ett kyrkorum.

    Föreliggande bok vill belysa de reflexioner som gjorts av samtida teologer men också av konstnärer angående den bildkonst och arkitektur som utvecklades inom de evangelisk-lutherska kyrkorna i Norra Europa under 1600- och 1700-talen efter de stora religionsstriderna på 1500-talet. Boken vill belysa i vilken omfattning konsten blev en särskiljande och identitetsskapande faktor för de olika konfessionerna som uppstått efter 1500-talets teologiska strider men också i vad mån den kunde höja sig över de konfessionella motsättningarna och utgöra en naturlig del i den kristna teologin överhuvud och på så sätt också ha en ekumenisk karaktär.

    Den evangelisk-lutherska kyrkan hade växt fram genom en avgränsning mot den romersk-katolska kyrkan men också  mot de mer radikala riktningarna under 1500-talet, och den lutherska bilduppfattningen hade utformats inte minst i konfrontationen mot den reformerta. Detta behandlas närmare i boken  Bildstrid, Bildbruk, Bildlära. En idéhistorisk undersökning av bildfrågan inom den begynnande lutherska traditionen under 1500-talet. Vid 1600-talets början kan de olika konfessionerna som utvecklats i 1500-talets religionsstrider  sägas ha stabiliserats både kyrkorättsligt, politiskt och geografiskt. Med religionsfreden i Augsburg 1555 började en utveckling som ledde till att de olika konfessionerna inte enbart  teologiskt utan också territoriellt blev mer eller mindre avgränsade från varandra. Europa uppdelades i katolska resp. protestantiska länder och furstedömen utifrån principen cuius regio, eius religio, vilket innebar att furstens religion blev undersåtarnas. Principen kom med Westfaliska freden år 1648 även att omfatta den reformerta kyrkobildningen. Detta fick naturligtvis den följden att de egentliga teologiska och kyrkopolitiska striderna avmattades. De territoriella kyrkorna kan nu i stället sägas utveckla en identitet i konfrontation mot de övriga. När man nu stod inför ett till stora delar fullbordat kyrkopolitiskt faktum — även territoriellt — blev det naturligt med reflexioner kring konfessionell identitet. I det sammanhanget blickade man ofta tillbaka till 1500-talets olika kontroverser och sökte upprätthålla men också bearbeta deras aktualitet.

    I begreppet konfession ligger ofrånkomligt någon form av avgränsning mot andra konfessioner. Under reformationsårhundradet var inte alltid de olika ståndpunkterna från början klart avgränsade. Diskussioner, kontroversskrifter och bekännelsedokument formaliserade och konsoliderade först efterhand de olika ståndpunkterna. Ståndpunkterna blev efterhand till dogmer med vars hjälp man kunde särskilja de olika kyrkobildningarna från varandra, ibland också till underlag för regelrätta kättarprocesser.

    Yttre faktorer är principiellt viktiga som särskiljande och som identitetsskapande redan ur ett sociologiskt perspektiv. Allmänt har tecken och symboler en stark identitetsskapande funktion.  Yttre gemensamma ramar, attribut och beteenden skapar säkerhet i tillhörigheten, i identiteten.  Det som avviker från dessa ramar, attribut och beteenden skapar en känsla av främlingsskap. Varje kristen som besökt ett annat kristet samfund kan säkert bejaka detta, och kanske också att de yttre beteendena och de yttre ramarna var minst lika svårhanterliga som de teologiska och filosofiska olikheterna. Kyrkorummet eller gudstjänstlokalen bildar ett yttre rum eller en yttre ram. Det ortodoxa, katolska, lutherska och reformerta kyrkorummet gestaltas vart och ett på sitt särskilda sätt. Vi kan ange särskiljande drag i respektive kyrkorum, särskiljande drag som också skapar identitet på det konfessionella planet för den enskilde individen. Vi kan också ange gemensamma drag.

    De yttre kyrkoceremonierna är viktiga identitetsskapande faktorer när det gäller de olika konfessionella inriktningarna. Flertalet yttre ceremonier kan också inordnas konstbegreppet som sådant. De ordinarie kyrkoceremonierna och kyrkliga högtiderna bildar tillsammans med de konstnärliga rummen och den konstnärliga utsmyckningen den yttre ramen för den konfessionella identiteten.  Kyrkobyggnaden och bildbruket kopplas också i flera skrifter under 1600- och 1700-talen ihop med kyrkoceremonierna som sådana. Så i Sven Bälters stora arbete om kyrkoceremonierna 1762 Historiska Anmaerkningar om Kyrcko–Ceremonierna, Så wael Wid den offenteliga Gudstjensten, Som Andra tilfaellen hos de foersta Christna, Och i Swea Rike, I synnerhet Efter Reformationen til naerwarande tid.

    Situationen är alltså på flera sätt ny under 1600- och 1700-talen när det gäller bildfrågan i jämförelse med striderna under 1500-talet fram till c:a 1600 i och med uppdelningen i avgränsade konfessioner. Nu föreligger definitivt en luthersk, en katolsk och en reformert kyrka med egna kyrkor och gudstjänstlokaler. Generellt uttryckt skulle det kunna uttryckas så att under 1500-talet  handlade diskussionen om huruvida en befintlig kyrkobyggnad skulle förbli romersk-katolsk eller om den skulle förvandlas till protestantiskt gudstjänstrum. I sistnämnda fallet kom i sin tur den egentliga bildstriden mellan  luthersk och kalvinsk uppfattning. Vid 1600-talets början avmattas därför den argumentation som präglat de egentliga bildstriderna under 1500-talet men man avgränsar sig återkommande mot både reformert och katolsk bilduppfattning. Dessa avgränsningar var knappast statiska utan förändrades, ibland medvetet, ibland omedvetet och smygande. Inom de olika konfessionerna fanns naturligtvis ett konvertitintresse under 1600- och 1700-talen, ett intresse att återta förlorad mark. Det fanns också bland en del  teologer en ärlig vilja till samförstånd och enhet. Detta fick naturligtvis också betydelse för den religiösa konsten.

    Av särskilt intresse för konsten och kulturen överhuvud under 1600- och 1700-talen är resandet. Många var de som från Norden begav sig ut på bildningsresor,  ”le grand tour”. Dessa gick genom och till både reformerta och katolska länder. I öster kom svenskarna under stormaktstiden i kontakt med de ortodoxt kristna. De ostindiska kompanierna förde kunskap med sig om andra världsdelar och kulturers konst och religion.  Allt påverkade och influerade även den religiösa konsten – och krävde ställningstaganden och omprövningar. Positivt medförde detta influenser istället för konfrontation, negativt fortsatta beskyllningar inom egna led för böjelser åt andra riktningar.

    När uppfattningen om de religiösa bilderna får konfessionell betydelse som avgränsning mot andra konfessioner argumenteras uteslutande kring de konkreta målade och snidade bilderna i kyrkorummen. Man diskuterar om sådana skall tillåtas eller inte i det kristna gudstjänstrummet och gudstjänsten överhuvud. Eller också diskuterar man vilka motiv som är acceptabla och vilka som inte är det. Den evangelisk-lutherska kyrkobildningen hade kring 1600  hamnat i en ståndpunkt där man bejakade bildkkonsten i kyrkorummet. I argumentation under särskilt senare delen av 1500-talet hade teologerna inte bara behandlat de dogmatiska och kyrkopolitiska aspekterna när det gäller konsten utan också de grundläggande bildteologiska och konstfilosofiska frågorna. De dogmatiska och filosofiska yttrandena om bilder förutsatte en medveten definition av själva begreppet bild och reflektioner om konsten som sådan. I det följande beaktas inte bara teologernas reflektioner utan också konstnärernas. Under 1600- och 1700-talen blir konstnärerna mer självmedvetna, och olika konstfilosofiska aspekter gör sig gällande. Särskilt två grundläggande begrepp kräver en närmare definition: konst och bild. 

    När det gäller konstbegreppet som sådant föreligger ingen enhetlig definition. I det följande kommer inte en diskussion om själva begreppets innebörd att föras primärt. Däremot kommer de betydelseförskjutningar som äger rum under perioden att beaktas. Från att under periodens början i första hand ha betecknat ett mänskligt hantverk och en mänsklig skicklighet kommer det under senare delen av 1700-talet att handla om de sköna konsterna. Estetiken får under perioden större betydelse vilket leder till frågor angående teologins förhållande till estetiken. Som mänsklig yttring och förmåga kan konsten också sättas i relation till skapelseteologin, en teologi som under perioden får ett starkt fäste i det idéhistoriska tänkandet.

    Begreppet ‘bild’ ingår i vårt ordförråd och vår begreppsvärld som en naturlig sak och har väl så alltid gjort i mänsklighetens historia. I ett stillastående vatten ser vi vår egen spegelbild och vi kan knappast ifrågasätta att vi verkligen ser en bild av oss själva. Bilden finns där som ett fenomen. På ett liknande sätt är det med begreppet symbol. Önskar vi komma i kontakt med någon annan använder vi oss av tecken och signaler. Själva varseblivningen av en bild och tolkningen av en symbol kan diskuteras men begreppen som sådana är mer neutrala och allmänna. Detta gör att diskussionen kring de religiösa bilderna inte bara kan kretsa kring yttre föremål  utan måste fördjupas både teologiskt och filosofiskt  och beröra själva begreppet och fenomenet som sådant.

    Konstens kommunikativa funktion och syfte har betonats, och t.ex. bilder kan ses som en väsentlig del av det religiösa språket. De konkreta bilderna i kyrkorummen och illustrationerna i uppbyggelseböckerna liksom de verbala bilderna i ordets förkunnelse har århundradena igenom uttryckt det eviga och osynliga genom det timliga och synliga i ett analogitänkande. Samtidigt som en bild söker avbilda en verklighet kommer den dock att begränsa denna verklighet. Det finns inget säkert indicium huruvida en bild visar sanningen eller om den förvrider sanningen och vilseleder. Bilden — även den profana — ställer betraktaren inför ett avgörande: att tro på den eller att inte tro på den, kanske rent av förkasta den. Inte sällan upplevs en ambivalens inför en bild och ett konstverk. Samtidigt som en betraktare av ett religiöst konstverk kan känna sig stärkt i tron och uppbyggd genom det budskap det förmedlar kan vederbörande samtidigt känna både reservation och trötthet inför bildliga framställningar av det gudomliga och heliga. Den religiösa bilden  kan vara en hjälp för en människa att gripa det oändliga inom det ändliga. Den kan göra Bibelns ord levande och närvarande. Men den kan också begränsa Guds oändlighet och storhet på ett nästan löjeväckande sätt och på så sätt bli till anstöt och rent av upplevas kränkande. Den religiösa bilden kan å ena sidan upplevas som ett fönster mot evigheten, å andra sidan som skymmande det gudomliga. Ytterst handlar det om den centrala frågan om gudsuppfattning. Vem är Gud? Hur ser han ut? Vilka egenskaper har han? Hur handlar han mot människan? Och hur får människan kunskap om och gemenskap med honom? Gudsuppfattning kan med ett annat ord benämnas gudsbild.

    En gudsuppfattning — eller gudsbild — skapas genom många faktorer. Det kan vara kyrkans liturgi, predikningar, personliga upplevelser, fantasier, associationer o.s.v. men en faktor är säkert också med och inte oväsentlig: de konkreta, målade eller snidade bilderna i kyrkorna, andaktsbilder, tavlor i hemmen o.s.v. Dessa bilder är i sin tur beroende av betraktarens associationer, kunskaper och ikonografiska och ikonologiska förutsättningar. Kyrkan har ett stort ansvar för förmedlandet av gudsbilden, ett ansvar som under reformationsårhundradet togs på allvar liksom under 1600- och 1700-talen. De yttre bilderna fick inte förvanska eller förfuska gudsbilden och det centrala i den kristna tron. Därför drogs de naturligt in i tidens samtal och dispyter om tron. Så överkalkades t.ex. många kyrkobilder under 1700-talet i upplysningstidens anda.

    Inte bara kyrkobyggnaderna smyckades med religiösa bilder under 1600- och 1700-talen utan nu blir också religiösa bilder allt vanligare i hemmen. Utvecklingen från det kollektiva till det individuella bildbruket, från bildbruket i kyrkorummet till bildbruket i hemmet blir därför också en aspekt i föreliggande bok.  Bostaden betonas, dels själva hemmet och men också den omgivande miljön, trädgården, landskapet, vardagen, arbete och fest.  När det gäller bildbruk och bilduppfattning kan mycket här förankras i uppbyggelseboken. Konkreta bilder förekommer i hemmen dels som bokillustrationer och dels som väggdekorationer. För att förstå den religiösa bilden på evangelisk-luthersk mark är det nödvändigt att också beakta fromhetslitteraturens och andaktsböckernas spridning. Utan tvekan har uppbyggelseböckerna haft stor betydelse för spridningen av bilder i hemmen men också för kyrkokonsten under 1600- och 1700-talen.

KULTURTEOLOGISKT FÖRLAG Lund

Postadress:

Kulturteologiskt förlag

Kämpagränden 17 C

22476 Lund

Sverige